Foto Karin Johansson
Varför började du doktorera?
Redan som liten var jag intresserad av matematik. Det har varit raka spåret, från naturvetenskapliga linjen på gymnasiet till kandidat- och masterstudier på LiU. När jag var klar med min master annonserade Matematiska institutionen ut en doktorandtjänst och då var det smidigt att ansöka.Vad är det med matematik som du tycker är kul?
Matematik är spännande och kreativt. Det kanske man inte förväntar sig när man tittar på det utifrån. Det är inte bara att räkna siffror i olika formler, det är så mycket mer än så. Det handlar om att se saker ur nya perspektiv och hitta rätt infallsvinkel för att lösa problem. Det är en kreativ process och det är roligt att lösa problem.Vad forskar du om?
Jag forskar om icke-kommutativ geometri, det vill säga jag studerar strukturer som kallas icke-kommutativa algebror med geometriska verktyg. Det är ett forskningsområde upptäcktes av fysikerna på 90-talet när de insåg att det kunde hjälpa dem att förstå hur rummet fungerar på kvantnivå.Vad gör man som doktorand?
Som doktorand läser du kurser för att bredda dina kunskaper och få mer kompetens inom matematik. Det är kurser i standardämnen som till exempel algebra, differentialgeometri, funktionalanalys. När du börjar din doktorandutbildning har du ett forskningsområde. Du har också en handledare som kan hjälpa dig med att skriva artiklar och få dem publicerade. Handledaren ger också återkoppling på din forskning. Du gör en licentiatavhandling och avslutar med att skriva en doktorsavhandling. På LiU har du också undervisning 20 % av din arbetstid.Hur är det att undervisa?
Jag tycker det är kul. Det är ett intresse som har växt med tiden, jag undervisade redan som student. Det är trevligt att prata med studenter och se vilka problem de kämpar med samt försöka förmedla kunskap. Det är också spännande att komma tillbaka till de grundläggande kurserna som jag själv har läst. Nu kan jag se på dem med nya perspektiv och har bättre förmåga att förstå vad det är som händer.Vad är det bästa med att doktorera?
Att få förkovra sig i något som man tycker är intressant. Som doktorand har man mycket frihet, till exempel hur man vill lägga upp sin arbetstid. Undervisning är också roligt.Vad är det svåraste med att doktorera?
Att ha så mycket frihet kan också vara svårt. Det är lätt att det blir mindre struktur och att saker skjuts upp. Det har varit en utmaning för mig att planera min tid och strukturera mitt schema. Forskning i allmänhet medför en viss press, det kan vara jobbigt att forska och man tampas ofta med frågan om forskningen man bedriver är tillräckligt bra. Det är väldigt lätt att känna sig underlägsen när man diskuterar med mer erfarna forskare. Det är saker man får arbeta med. Man måste tro på sig själv och sin forskning. Då hjälper det att ha en bra handledare som stöttar. Att diskutera med andra doktorander som upplever samma sak är också bra.Vilka egenskaper är bra att ha om man vill doktorera?
Först och främst måste du vara intresserad av ditt ämne. Har du intresset, möjligheten och självförtroendet kan du alltid testa! Var beredd på att du får offra lite, till exempel som lönen. Hade jag jobbat som civilingenjör hade jag tjänat mer. Men som doktorand skjuter man det åt sidan, man har ett annat mål i sikte.Vad är viktigt att tänka på om man vill söka en doktorandtjänst?
Försöka hitta en bra forskargrupp och en bra handledare. Ta kontakt med institutionen och prata med folk där. Ta reda på vilka krav som ställs på en doktorand. Det är också viktigt att kontinuerligt ställa sig frågan vill du verkligen göra det här eller är det bara bekvämt att fortsätta. Nu när jag börjar närma min disputation är det något som jag också funderar på. Det är viktigt att ha perspektiv och vara ärlig mot sig själv.Vet du redan nu vad vill göra i framtiden?
Jag skulle kunna fortsätta på den akademiska vägen och söka en postdoc-tjänst, och då troligtvis utomlands. Men som det ser ut nu vill jag göra något annat. Jag vill gärna fortsätta med utbildning på något sätt men kanske inte som lärare. Det skulle kunna vara allt från att skapa utbildningsmaterial på nätet till att verka politiskt för utbildning.Jag ångrar verkligen inte att jag pluggade matematik; jag ville lära mig mer och det har jag också gjort. Nu har jag en mer klar bild av vilken matematik som jag är intresserad av. Jag har fått mycket bredare perspektiv och nya idéer. Min handledares sätt att arbeta och se på matematik har smittat av sig på mig. Jag har fått med mig många saker som jag kanske inte trodde jag skulle få när jag började doktorera.
